Våren stretar...

Våren stretar emot och jag kunde försökt vara fyndig och skriva att så gör också mina manus men... alas är så inte fallet!
Det är jag som stretar.

I går satte jag mig, trots att det behövde städas i huset. Och jag skrev.
Inte mycket men bra.
Så känns det varje gång: inte mycket men bra. Borde sätta mig oftare!

Som sagt: i Ystad finns just nu krokus (mina har inte slagit ut ännu) och hagel. Det är lite så vi rullar här just nu.
Krokus och hagel, sol och snö, städ och skriv.

Förälskelse

Det pirrar i magen och suger kittlande i bröstet när jag tänker på båda mina manus - både det "lätta" och det tunga!
Jag låter tankarna vandra till karaktärerna och längtan hugger tag. De har blivit som vänner för mig.
Even the bad guy!

Jag ska umgås med dem alla i helgen, det känner jag.

Se vad de har för sig, vad som händer härnäst.
De är alla en del av mig och mitt liv och jag håller dem kära.
Trevlig helg önskas ni, från ett snöigt Ystad!!

Skrivprocessen

Skrivandet i går gick strålande bra och det var första gången, sedan jag påbörjade manuset i somras, som jag kände distans till innehållet och känslorna det genererar.
Stort framsteg!
Kanske går det så bra framöver? I så fall kommer processen sannolikt att gå fortare. Det är en spännande process det här, sannerligen. Var och en har nog sitt tillvägagångssätt för jag kan ta till mig lite utav tipsen från olika tipsare och samtidigt gör jag på mitt unika sätt.
Som den film- och TV-serienörd jag är vill jag helst likna mitt skrivsätt vid Michael Manns...!

I kväll är det måndagsmys som gäller här, efter en kall Ystadskväll.

Kickar sheiten ur M1 idag!

Nu jädrar ska ass kickas!
Jag hugger tänderna i M1 efter extremt mycket tankearbete för dess räkning.
Kom an!

Rätt musik i lurarna, vid köksfönstret en grå vintersöndag. Bättre än så blir det liksom inte för ändamålet!

Varit sjuk. Tillbaka till M1.

Så, har varit sjuk i influensa och dessförinnan har sjuttioelva förkylningar som avlöst varandra.
Sista tiden har skrivandet på M1 tillsammans med berättandet av min historia för en god vän orsakat ett nytt analyserande av det som M1 handlar om.

Gamla älsklingssången "Holding back the years" med Simply red beskriver känslan som infunnit sig hos mig. Åren och tårarna som förslösats. De är borta för alltid. Liksom rädslan.

Låten fångar mig ännu och på nytt sätt.

Jag ska förmedla berättelsen i M1.
Jag försökte fånga det i ett självporträtt. Håll till godo!

Trevlig helg också!
Sonen och jag har cyklat i ett snöigt Ystad i dag!!

Böcker...

Sitter ensam på fikarast och tänker. Så galet många som gett sig på uppdraget att skriva en bok och slutfört!!
Det slår en, liksom, på min arbetsplats!

En eloge till alla er!!

Att inte skriva

Att inte skriva, när man var på G och hade flow-liknande flyt (?!?) tja, det är frustrerande!!
Mitt vanliga tillstånd är 60 timmarsveckor (inklusive resorna till jobbet) det har jag, som bekant, hittat sätt att använda till skrivandets fördel.

När man lägger halsont och förkylning till mixen? Mindre bra för skrivandet. La mig kl 21 i går och sover nu (nästan...!) på tåget.

Mer en annan dag, helt enkelt!

Ystads gator och mångåriga tak och torn bäddas idag in i stora fagra flingor av snö!
Tack Kung Bore!!