Min egen lilla novemberutmaning har varit bra för inspirationen, jag har skrivit mer än jag gjorde tidigare - även om jag inte skriver ofta ännu.
Denna afton fick jag oväntad skrivtid eftersom Malcolm B åkte ur XFactor förra veckan och eftersom TV inte kunde erbjuda någon som helst annan stimulans.... Tja, då gick jag upp för att skriva i denna lya! Det är första gången jag dricker ett glas vin och skriver samtidigt. Undrans om jag i morgon förfärat kommer att radera raderna? Tror inte det.
Jag och mitt manus, vi har en relation. Jag brukar känna mig utmattad efter en sittning och jag brukar ofta bli lite nedstämd (och, ja, jag brukar börja drömma mardrömmar). Det är den enskilt största anledningen till att jag placerar rumpan på stolen så sällan: det är lite för obehagligt för att vara lockande. Samtidigt är det utan tvekan det som gör storyn bra! Jo, jag tycker att det blir bra det jag skriver.
Jag hoppas att jag och mitt manus ska hitta en nivå där vi kan umgås utan alltför stora åthävor, en nivå där vi lite lättsamt närmar oss varandra, hejar, gör vår grej och sedan stänger ned för dagen.
Eller så hoppas min ENFP-personlighet inte alls på det, utan behöver utmaningen, o-lugnheten och alla oväntade upptäckter, för att fortsätta intressera sig?
Hur som helst: 53 153 teckan, as of today! High five.
Och Ystad?
Jo, Ystad har blivit kallt.... ;-) Ruggigt och både vantar, mössa och halsduk krävs vid mina cykelturer till och från tåget.
På söndag väntar spännande manus-relaterat möte. Men mer om det nästa gång!
En kall skönhet, dessa dagar.
En kall kvinna, med skrivarblicken på plats!
Sonens klass spelade teater för otroligt stolta föräldrar, i veckan <3
Tja, det är så vi rullar i Ystad i dessa dagar...
Köper lite godi på lördagarna, dricker lite vin, lite då och då och myser.
Att vara 41 år, att skriva, leva och njuta i Ystad. It ain't half bad :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar