Framvärkta: 50 054 ord.
Damn, känner mig riktigt nöjd! Inte för att det är så mycket utan för att det är nere i det nitty gritty där jag nu äntligen kunnat ta till mig att det är där jag är, i detta manus. Bara där, hela tiden där. Där det är rätt jobbigt att vara men rätt viktigt också.
Där nere där massor av minnen återvänder - fler varje dag.
Där nere där det verkligen gör ont, stundtals, fortfarande men av andra anledningar än då.
Där nere där den värsta tiden i mitt liv inleddes.
Där är jag numera - mitt i livet - väldigt ofta helt plötsligt.
Tro tusan att jag drömmer mardrömmar!
Texten jag älskar att hata eller är det hatar att älska?
Mitt trogna sällskap i skrivarlyan för dagen: sovrummet.
Före skrivandet lagade jag en soppa som jag brukade laga
på den tiden som manuset just nu kretsar kring.
Snacka om att jag påverkas av den här processen.
Min man vet vad jag skriver om och vilken tid det rör. Han vet givetvis inte exakt hur jag skriver eller vad, för han får givetvis inte läsa texten ännu.
Han brukar dock fråga om jag tror att this is it, när det gäller det jag bearbetar med detta skrivande och jag svarar förstås sanningsenligt att jag inte har en enda frekin' clue! Ingen aning.
Det är ytterligare en sak vi får se.
Just nu är jag mest glad ATT skriva och ATT jag insett och accepterat vad en mycket stor del av manuset stammar ur och måste fiskas fram ur.
Framsteg, kallas det och jag är nöjd med dem.
