tisdag 30 oktober 2012

En egen utmaning i november!

I går hörde jag talas om en amerikansk skrivutmaning, i vilken man ska skriva 2667 ord/dag i november.
Eftersom jag i dagsläget inte skriver så många i månaden ska jag inte kasta mig in i det.
Men jag tänkte köra en egen variant: skriva något alls, varje dag i november, i mitt manus!

Det ska bli intressant att se hur ett sådant dagligt skrivande skulle te sig och det vore ytterst spännande att se om det förändrar mitt skrivande eller takten i det.

Detta ska prövas :-)

I morse åkte jag bil till jobbet, lyxigt så det förslår!

söndag 28 oktober 2012

Inte skrivit ett ord...

Fanken alltså, har inte skrivit ett enda ord den här helgen fast jag var så galet laddad...
Som sista plan hade jag tänkt skriva mellan 10:30 - 11:30 idag, före jobbet alltså.
Nej då målade jag istället ett andra lager färg på fondväggen jag påbörjat på lördagskvällen.

Jag vet att det motstånd som finns har med en av huvudkaraktärerna att göra. Inte pga någon osäkerhet kring gestaltningen utan pga den gestalt karaktären baseras på.
Inget att göra åt det.

Ystad bjöd på en makalös helg!
Jag hann olja trädäcket, promenera med sonen, luncha på favvostället och alltså måla fondvägg!

Nästa vecka är jag ledig fyra dagar. SKA skriva då. Ska!

onsdag 24 oktober 2012

Kallt i Ystad denna morgon

I dag var det för första gången sådär kallt att vantar kändes som en lysande ide! Både för vuxna och barn.
Måste hinna köpa...

I morse kände jag i hela kroppen att det är dags att skriva i helgen. Jag längtar efter mina karaktärer och vill veta vad de pysslar med.
Även otrevligare karaktärers tankar och bakgrund ska nog få lite mer kött på benen.

Det är definitivt ett skrivarvänligt Ystad i dessa dagar.

tisdag 23 oktober 2012

Hur blogga?

Att bara kretsa runt skrivande här blir svårt. Det känns lite för...tunt eller abstrakt.
Eftersom detta är min enda officiella blogg vill jag plöja ned mer av mig i den.
Hmm får fundera på hur.

Idag är det grått i Ystad. Inte badväder alls ;-)

lördag 20 oktober 2012

Underbar brittsommar och picknick

... istället för skrivande.
There's always tomorrow...

Min dag går i kärlekens och återhämtandets tecken. Icke att underskatta i någon process.

Lördag för träning, skog och lite skrivande

Lördag igen. Har inte hunnit skriva något hemifrån under veckan och försöken att blogga från pendeltåget vållade mer ilska än förnöjsamhet eftersom man kastas av 3G't med jämna mellanrum (oftare av än på) så det kommer jag inte ägna mig åt framöver....

Nåväl.
Dofter under veckan har gjort mig sugen på miljöskildringar jag uppehåller mig vid i mitt manus. Jag har anledning att tro att dagens skogsbesök ytterligare kommer att inspirera till dem.

Jag lever med mina karaktärer! Vilken klyscha men så sant!! Jag fortsätter drömma, tänka och känna dem. Jag kommer ofta på mig med att tolka andra människor på helt nya sätt också: iaktta hur de rör sig och hur de talar, eftersom små detaljer kan komma mycket väl till användning i skrivarbetet.
Det är också oerhört givande att lyssna på andra författare, på ett helt nytt sätt, nu.

Som jag tidigare bloggat är det jätteroligt och spännande och ökenjobbigt och nedslående, på en gång. Men viktigt är det alltid och intressant också.

Idag ska jag både gå in i det ställe där jag lämnade, sist men också försöka påbörja något alldeles nytt stycke eller skeende, som känns lite roligt och .... nytt.
Jag ska grotta in mig i en passage jag trodde mig vara färdig med också och förlänga den, göra den mer tydlig och lite mer intensiv.

Can't wait! Så känns det i dag :-)



Laddade i går med hemlagad underbar pizza!


Konferensade i går. Lyssnade bl.a på fristadsförfattares dilemman och möjligheter.


Och Ystad är skrivarvänligt inspirerande, som vanligt!



God lördag, alla! Vad skönt med en ledig dag.

onsdag 17 oktober 2012

Läst skräck...

Så, då la jag en del tid på att läsa "Psykopaten" i tjänsten.
Det sög både i bröstet och magen och beslutet att INTE fortsätta läsningen på tåget hem (och sedan i mörkret gå i 25 minuter) var inte svårt.

Jag tycker att S King är mycket bättre på att skriva på ett sätt som gör att jag vill stanna kvar i berättelsen, än vad Koontz är.
Men damn vad Koontz är duktig på själva skräcken!

Känner mig modig som fortsätter läsa!

En annan dag....

Läsa skräck

Det kan vara bra att _våga_ läsa...! Denna påbörjade jag för 7-8 år sedan men la bort för den var för läskig. Nu ska jag läsa den i tjänsten, så feghet är inte längre en option!
Huva, bävar riktigt.
Ser också med förtjusning fram emot det...

Here goes.

tisdag 16 oktober 2012

Labour of pain

Jag har ingen aning om huruvida skrivande för andra hågade är ett "labour of love" men för mig är det definitivt en labour of pain på så vis att det orsakar smärtsamma minnen och mardrömmar. Det skulle visserligen inte varit jag om det inte varit så, jag går alltid all in och jag kan helt enkelt inte göra saker för nöjes skull.
Jag påbörjade förvisso skrivandet för nöjes skull och jag är exalterad över det men det kräver sin kvinna. Jag känner när jag sätter mig - både laddad men också.... åhhhh...... OK nu ska jag in i det psyket igen.....

Jag kan inte mejsla en (eller flera) halvdana karaktär/er utan de måste byggas upp till en komplett helhet. Inte för autencitetens skull utan för att det är så jag måste skriva.

Så kommer fördomarna in. Traditionellt sett skulle inte denna genre kräva så utmejslade karaktärer, inbillar jag mig. Möjligen har jag helt fel.
Jag ska i alla fall berätta denna historia, det känns inte alls valfritt, utan den måste berättas. Historien kräver väl genomarbetade karaktärer och en tänkt genre skulle i den bästa av världar kunna låta berättelsen nå några fler människor än bara mig.

Samtidigt är mitt mål att skriva den. Från början till slut och göra det bra. För mig kommer det vara och är det en gigantisk closure och ett dokument till de mina. Jag skriver för dem och det blir någon eller några av dem som kommer att få läsa den. Först.

Här har jag inga läsare, än, och njuter i det tillståndet nu. Det brukar alltid vara ett gott tillstånd i början av en ny blogg.

Kastar dock ändå ut en fråga: ni skrivande varelser där ute - hur närmar ni er er berättelse? Är det smärtsamt, roligt, jobbigt eller bara skojigt?

När jag har tid och möjlighet ska jag nog anmäla mig till någon mysig skrivarhelg på något slott någonstans och lära känna fler skrivande människor i mina hoods. Vet att de finns.

Ska förresten träffa en sådan om en dryg månad på blind date i Ystad!


Jag älskar alla slags berättelser.


Ägnar mig oftast åt de som förmedlas via film och mest sällan 
åt de som förmedlas via spel. Älskar alla dock!


Älskar Ystad, oavsett årstid.


Och tänker inte ta upp kampen med Mankell och hans fine Wallander ;-)


Ja, ni gissade det - det är en rutin numera: dags att skriva. Dags att gå in i det där psyket som jag just nu grottar ned mig i och inte alls trivs i sällskap med. Som min vän sa: det ska värkas fram!




fredag 12 oktober 2012

Hur autentisk FÅR man vara?

Jag undrar verkligen detta: hur autentisk får man lov att vara? Var går gränsen för ärekränkning egentligen?

Jag lyssnade på Peter James, Varg Gyllander (älskar namnet!) och Kristina Ohlsson tala om autencitet, när jag var på Bok & Bibliotek. De talade från infallsvinkeln hur mycket autencitet som krävs för att det ska kännas genuint och äkta och läsaren inte ska tröttna. Det är naturligtvis jätteviktigt!

Det jag skriver manar mig att ställa frågan ur ett perspektiv från andra sidan: Hur autentisk får man lov att vara? Jag hämtar mycket ur mitt eget liv, själva kärnan och storyn jag vill lyfta fram är ur mitt eget liv och jag kan bara ana att någon person inte alls ser sin roll så som jag beskriver den och att den personen kommer att känna igen sig i den figur jag skapar.
Räcker det att byta namn och hårfärg? Eller får man/ får man inte befinna sig så nära verkligheten i skönlitteratur? Allt är ju inte sant rakt av naturligtvis - det är fiktion.




Jag lyssnade i går kväll (hon var på min arbetsplats)  till Hanne-Vibeke Holst när hon talade om livet, känslorna och skrivandet insåg jag att även hon hämtar mycket från sitt eget liv. Kommande boken kommer att handla om hennes far. Jag har inte läst något av henne och får nog ta mig an henne och se hur hon jobbar med det.



Hur gör ni skrivande människor där ute?  Om ni hämtar något från ert eget liv och detta något kanske inte bara är smicker och socker - sminkar ni det till oigenkännlighet då eller låter ni den riktiga "verkligheten" skina igenom?

Ja, nu vankas det äntligen skrivande i dag!

söndag 7 oktober 2012

Läsa och skriva

Det finns nog ingen som inte instämmer i att läsande av litteratur är essentiellt för skrivande.
Jag läser helst i badet men de tillfällena är lite för få för att räcka särskilt långt.
Läsande fungerar som skrivande, för mig, och jag behöver lugn och ro till det. Ska jag läsa på tåget är musik i öronen ett måste!

Hela ekvationen känns inte jättesnabb eller lovande: läser sällan, läser långsamt och skriver sällan....

Vad månde bliva?
;-)

lördag 6 oktober 2012

Testing testing!

Nå, får väl testa mobilblogg-funktionen, så det kan funka nästa gång!

Ligger i halsont i sängen, så det är en lagom ansträngning..!

Har en trivsam sängkamrat ;-)

Har inte uppat här....

Det är inte okomplicerat för mig, det här bloggandet.
Jag har varit en högst aktiv del i en stor blogg som nyligen lagt ned på grund av enhällig tidsbrist. Jag har även en annan, helt anonym, blogg som jag initierade som terapi under en period när jag behövde det. Den lever i allra högsta grad om än inte tre gånger i veckan längre, utan snarare en-två gånger...

TID är inte ett enkelt kapitel.

Manusskrivande kvalar heller inte in som det okomplicerade, snabba och lekande lätta. Trots att jag inte skrivit så rasande mycket, i ord, absolut inte ens de berömda femtio första sidorna, så är jag med säkerhet på gång. Min berättelse är inte självvald av mig, utan den har valt mig, drabbat mig eftersom själva core i historien kommer rakt ut från mitt eget liv.
Frågan för mig var inte om jag skulle skriva (inte egentligen) utan först och främst: när och sedermera: hur?

Svaret på när är: nu. Nu först har jag den distans jag förstår behövdes för projektet.
Svaret på hur är: tja, det säger jag inte men jag vet hur ;-)

Jag har ingen aning om när det blir klart eller exakt hur uppbyggnaden av det kommer att utforma sig, för jag märker verkligen att jag inte kan ha så väldigt mycket uppspaltat i förväg.
Personerna har redan bytt namn och andra egenskaper eftersom de ville presentera sig för mig, inte tvärtom.

Det är en intressant process och en process som är väldigt krävande och stundtals smärtsam för mig. Därför får det ta tid. Jag skriver när jag känner för att skriva, plain and simple.













Jag är inte bara i en process att ha påbörjat mitt livs största och mest seriösa skrivarprojekt, jag håller också på att jobba på att vara mer närvarande i mitt liv, än någonsin förut.
Jag lever intensivt, är sådan som person. Jag älskar familjen, hemmet, hunden, träning, mat och vin. Jag har avvecklat så mycket jag kan, som jag lagt tid på, för att skala av allt onödigt och finna det riktiga mitt i. Jag lyckas.

Venedig, ser du på bilderna. Vi var där i augusti och där fann jag en frid jag inte känt förut; ett slags kvitto att jag är på rätt spår på flera områden och i flera val.

Såå, nu kör jag här! Jag ska blogga i lagom takt och försöka analysera skrivaprocessen men också livet. 
Det blir inget pretentiöst eller glammigt utan det blir Anna: raw.