Jag har varit en högst aktiv del i en stor blogg som nyligen lagt ned på grund av enhällig tidsbrist. Jag har även en annan, helt anonym, blogg som jag initierade som terapi under en period när jag behövde det. Den lever i allra högsta grad om än inte tre gånger i veckan längre, utan snarare en-två gånger...
TID är inte ett enkelt kapitel.
Manusskrivande kvalar heller inte in som det okomplicerade, snabba och lekande lätta. Trots att jag inte skrivit så rasande mycket, i ord, absolut inte ens de berömda femtio första sidorna, så är jag med säkerhet på gång. Min berättelse är inte självvald av mig, utan den har valt mig, drabbat mig eftersom själva core i historien kommer rakt ut från mitt eget liv.
Frågan för mig var inte om jag skulle skriva (inte egentligen) utan först och främst: när och sedermera: hur?
Svaret på när är: nu. Nu först har jag den distans jag förstår behövdes för projektet.
Svaret på hur är: tja, det säger jag inte men jag vet hur ;-)
Jag har ingen aning om när det blir klart eller exakt hur uppbyggnaden av det kommer att utforma sig, för jag märker verkligen att jag inte kan ha så väldigt mycket uppspaltat i förväg.
Personerna har redan bytt namn och andra egenskaper eftersom de ville presentera sig för mig, inte tvärtom.
Det är en intressant process och en process som är väldigt krävande och stundtals smärtsam för mig. Därför får det ta tid. Jag skriver när jag känner för att skriva, plain and simple.
Jag är inte bara i en process att ha påbörjat mitt livs största och mest seriösa skrivarprojekt, jag håller också på att jobba på att vara mer närvarande i mitt liv, än någonsin förut.
Jag lever intensivt, är sådan som person. Jag älskar familjen, hemmet, hunden, träning, mat och vin. Jag har avvecklat så mycket jag kan, som jag lagt tid på, för att skala av allt onödigt och finna det riktiga mitt i. Jag lyckas.
Venedig, ser du på bilderna. Vi var där i augusti och där fann jag en frid jag inte känt förut; ett slags kvitto att jag är på rätt spår på flera områden och i flera val.
Såå, nu kör jag här! Jag ska blogga i lagom takt och försöka analysera skrivaprocessen men också livet.
Det blir inget pretentiöst eller glammigt utan det blir Anna: raw.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar