Det känns som att jag bejakar andra delar av min personlighet än jag till vardags brukar. Det är starka drag i mig som alldeles för sällan kommer ut men som jag nu känner slå ut i blom.
Ja, jag hör att det låter knäppt - but there it is!
Manus 1 är rå sanning (sanning i den bemärkelse S King använder) medan Manus 2 är Anna-lindad sanning.
Jag tror att de som känner mig ytligt känner igen mig i Manus.2 men blir förvånade av Manus 1. Min man har dock levt tätt inpå den råhet som flödar ur Manus 1, så han lär ha svårare att känna igen mig i Manus 2.
Detta är märkvärdigt!! Det är urkul!
Nä, back to writing!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar